Det går att dela in vattendrag och delsträckor i olika kategorier beroende på hur de skiljer sig åt i hur de fungerar och vilka processer som verkar. Dess förutsättningar för funktioner och processer beror på lutning, inneslutning och geologi. Genom att närmare klassificera en vattendragssträcka går det att dra vissa slutsatser kring vilka strukturer och processer som kan ha förekommit i ett naturligt tillstånd.
Det finns en mängd olika system med olika detaljrikedom när det gäller indelning av vattendrag. Denna utbildning utgår från ett system för hydromorfologiska typer från metodiken Biotopkartering vattendrag och de begrepp som finns i den metoden används även här. I den används även tre typer av indelningar. En indelning innebär att vattendragssträckor klassificeras efter hur hög kapaciteten att transportera sediment är i relation till hur mycket sediment som finns tillgänglig för transport.
Transportbegränsade vattendrag
Blockrika, sedimentbegränsade vattendrag
Meandrande vattendrag genom glacialt sediment
Glacialt sediment
Moränryggar styr basnivån i sjöar och vattendrag uppströms
Blockrika moräner
Illustrationen visar ett typexempel på ett avrinningsområde som sträcker sig genom ett landskap format av glaciala processer. Blockrika vattendragssträckor förekommer där vattendraget passerar genom moränlandskap. Så kallade moränryggar styr ofta bas- och sjönivåer uppströms. Områden i landskapet som domineras av glacialt sorterade sediment karakteriseras av låg inneslutning, lateralt rörliga vattendrag och inslag av sjöar.
Dalgångens inneslutning går hand i hand med SB/TB-spektrumet. Inneslutningen beskriver hur nära dalgångens sidor är i förhållande till varandra. Detta avgör i vilken utsträckning vattendraget kan förflytta sig i sidled samt om svämplan eller andra översvämningsytor kan utvecklas och bibehållas. Dalgångens inneslutning kan graderas efter ett spektrum där hög och låg inneslutning står i motpol till varandra. Inom biotopkarteringen brukar inneslutningen delas in i tre kategorier: hög, måttlig och låg inneslutning. SB-vattendrag, mer specifikt inom den hydromorfologiska grundtypen B, karakteriseras ofta av en hög till måttlig inneslutning.
Denna utbildning är avgränsad till blockrika, strömmande, vattendragsavsnitt, B-vattendrag och är inringat i blått i figuren ovan. Dessa tillhör generellt sedimentbegränsade vattendragssträckor och hamnar på den vänstra sidan spektrumet. I regel består ett sedimentbegransade vattendragavsnitt av fast/grovt material som vattendraget inte kan förflytta längre sträckor. Denna typ av vattendrag har inte samma självjusterande förmåga som transportbegränsade vattendrag har. Vid påverkan i form av exempelvis rensning innebär det att vattendraget inte själv kan justera sin morfologi annat än att enstaka block kan förflytta sig vid höga flöden och isgång. Detta innebär att fysisk restaurering måste till för att vattendraget ska ha en chans att återfå sin ursprungliga morfologi.
För att ytterligare kategorisera olika vattendragstyper delas dessa in i olika hydromorfologiska typer. Dessa brukar fördelas i två delar, en grundtyp och en undertyp och kan ses i tabellen till höger.
I spektrumet du såg längre upp på denna sida syns även de olika grundtyperna A, B, C, D och E i förhållande till SB/TB-spektrumet och dalgångens inneslutning.
Eftersom denna utbildning enbart fokuserar på vattendragssträckor inom grundtypen B så beskrivs övriga hydromorfologiska typer endast översiktligt. Det är dock viktigt att känna till konceptet kring de olika hydromorfologiska typerna eftersom dessa kan ha en inverkan sinsemellan. Exempel:
B-sträckor som rensats och sänkts kan indirekt påverka morfologin i TB-sträckor högre upp i vattendraget, vanligtvis genom så kallad uppströmsvandrande erosion.
Om en slingrande vattendragssträcka som rinner genom torv (T-sträcka) har grävts om och kanaliserats, så förändras hydrologin i systemet då den specifika flödeseffekten ökar i nedströms belägna sträckor.
Brant med tumlande vatten som forsar fram över sten och block. Substratet är ganska oordnat. Det finns en del pooler med ganska turbulent vatten och liten volym. Ofta är avståndet mellan poolerna mindre än en vattendragsbredd och de förekommer oregelbundet. Med avstånd mellan pooler avses avståndet mellan mitten på en pool till mitten på nästa.
Grus och annat fint material kan finnas, särskilt om det uppstår pooler eller bakvatten vid död ved eller större stenblock. Någon större ackumulation av finare material är normalt sett inte möjlig och transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment. De grövsta fraktionerna som bygger upp fåran är inte mobila, men däremot kan finare material (sand, grus, sten) förflyttas vid normala högflöden.
Tämligen branta eller branta vattendrag som karaktäriseras av trappsteg som formats av sten och block. Trappstegen kan också utgöras av död ved i mindre vattendrag. Mellan trappstegen finns en mindre pool som kan innehålla finare material. Stegen resulterar i en variation av strömförhållanden som upprepas kontinuerligt. Avståndet mellan varje pool är cirka en till fyra vattendragsbredder och poolerna förekommer regelbundet.
Trappstegsformade vattendrag är stabila, men viss förändring är möjlig och avståndet mellan poolerna är anpassat till energin i vattnet. Stabiliteten är störst i de grövsta fraktionerna som bygger upp fåran, medan finare material (sand, grus, sten) kan förflyttas vid normala högflöden. Transportkapaciteten är hög i relation till tillgången på sediment.
Bp-typen består av sten, block och grus och saknar den rytmiska ordningen som finns hos Bt-typen. Typen saknar också utpräglade pooler eller upphöjda bankar i morfologin. Bp-typen finns vid lägre lutning än Bt. Typen kan bland annat uppstå där lutningen (kraften) är för låg (i relation till bottensubstratet) för att det ska bildas en tydlig separation mellan pooler och fallsträckor. Materialet som bygger upp den plana morfologin är relativt stabil, men det kan också finnas finare material och svämplan som kan förflyttas eller förändras vid normala högflöden. Lutningen är som regel under 2 procent. Vattendrag med plan botten kan ibland förväxlas med rensade vattendrag.
Bl-vattendrag har en morfologi som liknar ett Bk-vattendrag, men strömningsbilden är mer typisk för vattendrag med betydligt lägre lutning. Till skillnad mot Bp-vattendragen kan blocken sticka upp ovanför ytan i högre grad. Vattendragen kan bestå av grova block som är omöjliga att rubba för vattendraget och förändringen i morfologi kan då vara i stort sett obefintlig.
