Kantig sprängsten och skärvor från söndersprängda storblock är icke önskvärt material att använda för att skapa synliga strukturer. Detta dels för att det i regel inte är naturligt förekommande i vattendrag samt för dess hydrologiska egenskaper när det gäller att ”bromsa” vatten. I enstaka fall exempelvis vid vattendrag som rinner genom områden där geologin utgörs av skiffersten är kantiga stenar och block naturligt förekommande i större utsträckning. I denna typ av vattendrag är det svårt att avgöra vad som är naturliga stenar och vad som blivit kvar som en rest från flottledsrensningen.
I arbetsledarens roll är det viktigt att göra en bedömning kring hur mycket tid som ska läggas på att gömma undan sprängsten. Tänk på att morän innehåller kantiga block, det är tydligt söndersprängda skärvor som arbetet ska fokusera på att gömma undan. Sträva efter ett så naturligt helhetsintryck som möjligt, utan att lägga för mycket tid på att sortera ut sprängstenar.
Ett tydligt tecken på att större block och hällar sprängts sönder är förekomsten av så kallade sprängrosor. När block och hällar sprängdes under flottningen borrades först ett hål som fylldes med dynamit. När dynamiten detonerade sprängdes sten/berg runt och ovan hålet bort, kvar blev sprängrosen Foto: Länsstyrelsen Västerbotten
På sidan Utförande kan du läsa om hur upprensat material sorteras genom grovbrytning. I och med denna sorteringsprocess samlas mest troligt en mängd sprängsten ihop. För att uppnå ett så naturligt vattendrag som möjligt under restaureringen behöver sprängstenen gömmas eller göras av med på annat vis. Den vanligaste metoden för detta är helt enkelt att gräva ner den. Som arbetsledare är det bra att vara förutseende och planera för detta. Med stöd av nedanstående hållpunkter lär du dig hur du gömmer undan sprängsten:
Sprängsten kan grävas ned eller användas som utfyllnad i större strukturer. Undvik att gräva ned sprängsten i landbacken i anslutning till vattendraget, då det finns risk att sprängstensgömmor eroderar fram, även om det sker långt i framtiden. Undvik därför platser där det kan förväntas naturlig erosion som exempelvis ytterkurvor och områden med finkorniga, lätteroderade jordarter. Du kan dock gömma sprängsten under större strukturer i vattendraget så som uddar och öar. Var då noga med att täcka och pynta med naturliga block.
Håll utkik efter gläntor i kantzonen. Undvik att ta ner allt för många träd för att skapa yta för att gömma bort sprängsten. Använd befintliga gläntor i skogen och undvik att göra för stor inverkan på den ofta redan sparsamma kantzonen.
Ta till vara på avtäckning. När arbetsledaren bestämt var sprängstensgropen skall placeras, se till att spara all avtäckning, det vill säga vegetationslagret för att återanvända när gropen är färdig.
Bedöm gropens bredd och djup utifrån mängden sprängsten. Kom ihåg att sprängstenen ska vara ordentligt begravd och inte sticka upp på något vis. Se till att täcka med åtminstone 50 centimeter ursprungligt material. Överfyll inte gropen så att en onaturlig kulle bildas. Försök att få den igenfyllda gropen att smälta ihop med omgivande terräng.
Håll uppsikt över vilket material som dyker upp. Undersök alltid om det finns risk för sura sulfatjordar i området. Hos Sveriges Geologiska Institut, SGU, finns en karttjänst för detta ändamål. Undvik djupa gropar om risk föreligger. Undvik i största möjliga mån att använda lera i vattendraget, detta kan skapa långvarig grumling.
Använd ersättningsblock. När gropen grävs, använd block och annat lämpligt material som dyker upp som byggmaterial i vattendraget.
I enstaka fall kan flottledslämningar bestå av gjuten betong. Mot slutet av flottningsepoken förekom detta på särskilt problematiska platser. Ofta gjöts betong direkt på äldre stenkistor.
Om denna typ av konstruktion ska rivas ut är det viktigt att utröna om betongen innehåller miljöfarliga ämnen som exempelvis krom. Här kan det krävas kontakt med sakkunnig för att utrivning ska kunna ske med minsta möjliga påverkan på miljö och hälsa. Betongavfall skall transporteras till deponi.
