Här går vi kort igenom saker som är viktiga att tänka på när man ska anlägga lekområden och lekbottnar. I detta fältstöd fokuserar vi på arterna öring, harr och lax. I utbildningsdelen på denna webbsida kan du fördjupa dina kunskaper om att skapa lekområden och lekbottnar. Du kan även hitta mer information i rapporten Fysisk restaurering av vattenmiljöer.
Vattendjup och hastighet
Vattendjupet bör vara mellan 0,1-0,7 meter och vattenhastigheten mellan 0,2 och 0,9 meter per sekund. Den optimala vattenhastigheten är 0,2-0,5 meter per sekund. Tänk på att vattenhastigheten relativt lätt ändras när du tillför själva lekmaterialet. Reflektera även över vilket flöde du har just nu, är det lågt kanske vattenhastigheten blir för hög på ett högre flöde och vise versa.
Storlek
Storleken på lekbotten varierar naturligtvis med storleken på fisken som ska leka där. Till exempel för stationär öring finns en tumregel på 0,5-1 kvadratmeter och för lax 1-4 kvadratmeter.
Utseende och mäktighet
Lekbottnar anläggs nästan uteslutande sluttande där den blir grundare ju längre nedströms man kommer. Mäktigheten på lekbädden bör vara minst 30 centimeter, men gärna uppåt 50 centimeter. Om lekbotten görs sluttande är det lättare att få en genomströmning av syrerikt vatten som är en förutsättning för att rommen ska överleva och utvecklas.
Val av plats
Valet av plats är mycket viktig. Det man bör ha i beaktande är bland annat:
- Tänk på att ett högflöde kan spola bort en lekbädd om vattenhastigheten blir för hög. Försök därför välja en plats där vattendraget inte begränsas i bredd så att vattenhastigheten ökar på stigande flöden utan vattnet har plats att stiga och tappa energi. Exempel på sådana bra platser är nedströms sel eller vattendragssträckor som har låg inneslutning och svämplansytor.
- Välj en plats som inte heller blir för grund eller till och med torrlagd, eller får för låga vattenhastigheter på lägre flöden.
- Placera lekbottnar i anslutning till bra uppväxtområden. Undvik att lägga lekbottnar precis uppströms hårda forsar eller sel som inte är lämpliga som uppväxtmiljöer.
Skydd och strukturer
Det är bra om det finns platser där lekfisk kan känna sig trygg i anslutning till lekplatsen. Detta kan till exempel vara djuphålor, stenblock, död ved eller överhängande strandvegetation. Det är även bra att avskärma lekbottnar med stenar för att undvika konkurrens mellan individer. Detta kan speciellt vara bra om man har flera lekbottnar i anslutning till varandra.
Mothåll och stöd
Vanligast är att använda sig av en nacke, naturlig eller skapad, för att hålla kvar gruset vid högre flöden. Börja med att gräva ur en fördjupning uppströms nacken där du tänker lägga lekgruset. Tänk på att ta i ordentligt med djupet så att lekbotten inte blir för grund när du ska lägga i lekmaterialet. Fyll på med lekmaterial och se till att du får en sluttande lekbotten som grundas upp. Nu kan du kontrollera flöde och djup och göra justeringar för att få så bra förhållanden som möjligt.
