De allra flesta vattendrag har genom historien brukats och påverkats av människan för olika ändamål. Vattendrag har rensats, grävts om och kanaliserats i stor utsträckning för att underlätta för exempelvis flottning, jordbruk, markavvattning eller för att etablera vattenkraft. Denna påverkan har genom historien skett i olika omgångar i takt med att metodiken för att rensa vattendragen utvecklats.
När du som arbetar med restaurering planerar och utför åtgärder är det viktigt att känna till vilken typ av påverkan som skett på platsen. Detta är särskilt viktigt för att skapa förståelse kring hur aktuella vattendragssträckor kan ha sett ut i ett ursprungligt tillstånd.
Ofta räcker det inte att enbart restaurera de fysiska miljöerna i vattendraget. Det är viktigt att kartlägga den påverkan som finns i hela avrinningsområdet och därefter prioritera åtgärder. Som exempel kan annan påverkan i form av vandringshinder, dikning eller fisketryck utgöra ett större problem och därmed prioriteras högre.
Metoderna för att rensa vattendrag förändrades i takt med den tekniska utvecklingen under industrialiseringen.
Tidigt under flottningsepoken rensades vattendragen med hjälp av häst- och handkraft. Enklare redskap som lyftknektar och stubbrytare användes för att forsla sten från vattendragsfåran. I slutet av 1800-talet introducerades dynamiten vilket gjorde att de allra största blocken kunde sprängas i bitar. Flottledsdammar konstruerades för att magasinera vatten och på så sätt styra vattenflödet.
Under 1900-talets första hälft började flottningsföreningarna använda motordrivna kranar, lingrävare och bandtraktorer. I takt med att metoderna för att rensa och kanalisera vattendragen effektiviserades samt att efterfrågan på virke ökade, expanderade flottningsverksamheten. Storskaliga sågverk anlades vid älvmynningar och enorma mängder timmer passerade årligen genom merparten av våra vattendrag.
