Större strukturer så som öar och uddar hindrade timrets framfart under flottningen och har därför i regel rensats bort. Genom att återskapa dessa bromsar vi vattnet avsevärt och behåller det under längre tid i landskapet. Dessa strukturer bidrar också till att skapa en bredare djupvariation i vattendraget.
Sträva efter att täta dessa strukturer så mycket som förutsättningarna tillåter. På så sätt bromsar och dämmer de vattnet. Grundområden, öar och uddar utgör lämpliga platser att placera ut död ved på. Nedan visas bildexempel på en ö, en udde och ett grundområde. Håll muspekaren över bilderna nedan för att förstärka strukturen som visas.
Större strukturer så som öar och uddar hindrade timrets framfart under flottningen och har därför i regel rensats bort. Genom att återskapa dessa bromsar vi vattnet avsevärt och behåller det under längre tid i landskapet. Dessa strukturer bidrar också till att skapa en bredare djupvariation i vattendraget.
Sträva efter att täta dessa strukturer så mycket som förutsättningarna tillåter. På så sätt bromsar och dämmer de vattnet. Grundområden, öar och uddar utgör lämpliga platser att placera ut död ved på. Nedan visas bildexempel på en ö, en udde och ett grundområde. Tryck på bilderna nedan för att förstärka strukturen som visas.
Öar skapar variation och utgör lämpliga platser för träd att fastna. Undvik att spara delar av rensvallar för att skapa öar, detta ger ofta ett onaturligt intryck. Skapa nya eller förstärk befintliga ö-formationer. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten
En stor, torrlagd udde har anlagts. Vid högre flöden svämmas udden över vilket medför goda förutsättningar för småfisk att söka skydd. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten
Vattendragssträckan på bilden präglas av två större grundområden som bidrar till att bromsa vattenhastigheten och styra den slingrande huvudfåran. Foto: Länsstyrelsen Västerbotten
Målbilden under flottledsrensningarna var att kanalisera vattendraget och öka på strömhastigheten. Därför är rensade vattendrag i regel mycket smalare än sitt ursprungliga tillstånd. Vid restaurering bör det strävas efter att återskapa vattendragets naturliga bredd. Genom att göra det ökas andelen tillgängligt strömhabitat betydligt. Dessutom tillåts vattendraget att svämma ut vid högre flöden och på så sätt fördelas vattnets energi över en större yta.
Genom att bredda vattendraget i kombination med att återföra stenmaterialet till vattenmiljön skapas förutsättningar för block och sten att bryta vattenytan även under höga flöden och därmed hålla kvar näring i form av nedfallna löv och växtdelar i systemet. Det bidrar även till förutsättningar för grus att ligga kvar i strömsatta partier, som i sin tur gynnar en naturlig återbildning av lekområden.
Markytor som regelbundet översvämmas av vattendraget är av stor biologisk nytta. När vattendrag rensats och kanaliserats har kontakten med omgivande mark ofta gått förlorad. Det upprensade materialet ligger likt barriärer längs med vattendragets sidor. När restaurering genomförs och upprensat material åter placeras i vattendraget återfås kontakten mellan vattendrag och mark. Om inneslutningen är låg-medel, sträva efter att återskapa en flack strandkant som tillåter vattnet att svämma över omgivande mark.
Inom målbilden för restaurering av blockrika vattendrag handlar mycket om att återföra material och bredda vattendraget vilket lätt kan medföra en uppgrundning av forsmiljöer. Som utförare av åtgärder är det därför mycket viktigt att tänka kring den naturliga variation som bör förekomma. Inte bara vad gäller habitat och strukturer, men också en variation i bottendjup. Särskilt i mindre vattendrag finns risken att återfört material skapar en grund och homogen livsmiljö. Lämna därför utrymme för djupare partier och höljor i vattendraget som exempelvis kan utgöra ståndplatser för större fisk.
