När upprensat material återförs till vattendraget är det viktigt att det grupperas och används för att återskapa naturligt förekommande strukturer och inte enbart vräks ut i vattendraget. Till en början är det lätt att man som utförare vill forcera mängden strukturer och habitat. Här är det viktigt att se till vattendraget som en helhet. Strukturer som grundområden, uddar, öar, djupgropar och blockgrupper bör utformas i förhållande till vattendragets storlek. Det gäller att sträva efter en rumslig variation av strukturer som passar in i det aktuella vattendraget. Om det inte uppnås blir slutresultatet ofta likartat och plottrigt med ett onaturligt intryck. Fundera över detta löpande under arbetets gång. Filmen nedan ger dig en introduktion till hur du kan lägga upp arbetet.
En flottledsrensad blocksträcka utan strukturer i vattendraget och saknar kontakt med omgivande mark. Strömbilden är rak, likartad och saknar variation.
Samma sträcka efter otillräcklig restaurering. Endast delar av det upprensade materialet har återförts. Stenarna ligger dåligt förankrade och i raka linjer. Sprängsten har inte sorterats bort utan ligger synligt ovan ytan. Strömningsbilden är fortsatt relativt rak och likartad. Inga tydliga strukturer har skapats.
En flottledsrensad blocksträcka utan strukturer i vattendraget och saknar kontakt med omgivande mark. Strömbilden är rak, likartad och saknar variation.
Samma sträcka efter otillräcklig restaurering. Endast delar av det upprensade materialet har återförts. Stenarna ligger dåligt förankrade och i raka linjer. Sprängsten har inte sorterats bort utan ligger synligt ovan ytan. Strömningsbilden är fortsatt relativt rak och likartad. Inga tydliga strukturer har skapats.
Här ses en mer önskvärd restaurering där allt det upprensade materialet använts för att skapa större strukturer så som uddar, blockgrupper och nackar. Stora block har grupperats tillsammans vilket ger ett mer naturligt intryck. Bottendjupet är varierat och så även strömningsbilden .
Det finns inget färdigt ”recept” för hur ett naturligt vattendrag ska se ut. I utförarens roll ingår det att skapa sig en bild över hur det aktuella vattendraget troligt kan ha sett ut innan mänsklig påverkan. Detta är en svår uppgift som kräver eftertanke.
För att underlätta detta är det lämpligt att besöka opåverkade vattendrag av liknande storlek och förhållanden, i den mån detta finns tillgängligt. Att lära sig ”läsa” närliggande terräng samt de olika typerna av rensningar som finns längs den aktuella vattendragssträckan är också viktigt.
Tänk på variation, både i stort och smått. Som maskinförare gäller det att lära sig släppa det koncept som ofta råder vid andra typer av anläggningsarbeten, där slutresultatet är raka linjer och gradvisa lutningar. Inom vattendragsrestaurering utgör målbilden istället en naturlig variation och slumpmässighet.
Inom respektive moment nedan beskrivs mer ingående hur olika strukturer och habitat kan återskapas för att tillsammans bidra till helheten.
En bestämmande sektion utgörs vanligen i B-vattendrag av en forsnacke , där en hälla (fast berg) eller förhöjning av botten agerar dämmande på området uppströms. Dessa sektioner är av avgörande betydelse för processer som sker längs sträckan uppströms, upp till nästa bestämmande sektion. Beroende på vilken hydromorfologisk typ vattendragssträckan uppströms utgör ser sambandet olika ut. Om det till exempel finns ett torvområde uppströms så påverkar den bestämmande sektionen grundvattennivån, vattendragets nivåer och hur vegetation och torv utvecklas över tid. Om sträckan uppströms istället består av ett flackt parti med finkornigt material, som utgörs av någon av de hydromorfologiska grundtyperna C, D, E eller F bestämmer den på vilken nivå som fårans och svämplanets sediment avsätts. Med andra ord så har ofta de åtgärder vi genomför i blockrika forsmiljöer en avgörande påverkan på processer som sker uppströms i vattendraget. Vill du lära dig mer om hur bestämmande sektioner påverkar olika vattendragstyper kan du läsa om det i Biotopkartering vattendrag.
Under arbetet med att restaurera blockrika vattendragsavsnitt stöts bestämmande sektioner på i form av forsnackar. Dessa är vanligtvis sänkta i varierande utsträckning genom rensningar under flottningsepoken. För att kunna återskapa vattendragets processer och förutsättningar uppströms är det viktigt att bedöma i vilken utsträckning forsnacken är sänkt. Denna bedömning bör göras i samband med att vattendraget biotop- eller åtgärdskarteras.
Som utförare av åtgärden bör du ta stöd av karteringsunderlaget men även bedöma mängden upprensat material i anslutning till forsnacken. Om stora mängder upprensat material finns är det rimligt att anta att forsnacken är avsevärt sänkt. Sträva alltid efter att återskapa det ursprungliga tillståndet. När du återskapar en bestämmande sektion, var noga med att täta bottenmaterialet så att vatten inte rinner ”genom” botten. Detta är särskilt viktigt vid låg vattenföring.
